A Luta Continua

Tre frågor till Felicia "Leffe Crumlove" Kronlöf:

Hur föddes idén till A Luta Continua?

- Det kom från behovet av ett utökat queert sammanhang. Inför min examensutställning ville jag skapa ett rum för den lilla grupp queers som fanns på min väldigt heteronormativa skola. Ett rum där vi inte behövde rättfärdiga eller förklara något. Insamlandet av materialet var ett sätt att bygga detta rum tillsammans, samtidigt som materialet till verket kunde vara ett verktyg för denna expansion.
Jag var också intresserad av utbytet av kunskap och erfarenheter i relationen förälder och barn, vad som händer i takt med att barnets värld växer, då den lär sig mer och mer från utifrån. Vad en gör för att faktiskt vara en del av varandras världar.

Hur är det att stå på scen med sin pappa?

- Det är väldigt nyttigt. För oss båda. Att göra ett performance är en helt annan sak än att se ett, och att se min pappa stå vid min sida och vidga sina vyer gör mig stolt. Jag kan aldrig helt förklara i ord varför jag lever det livet jag gör, men genom detta kan jag visa, ge en känsla av vad en del av det är.  

Vad är din egen mest peppiga inspiration, just nu?

- En musiker som heter Christeene. Hen är så rå och filthy på det bästa sättet.